Projektets målsättning 

Projektets målsättning var att verifiera och justera den GIS-modell som framtagits 2005-2006, för att peka ut potentiella harryngelproduktionsområden i Kvarken.  Den verifierade modellen skall kunna användas för planering och styrning av restaureringsåtgärder, för skydd av återstående områden, för ändamålsenlig, geografiskt riktig utplantering av yngel, för förvaltning av skyddsområden och för miljöövervakning av de havslekande harrbestånden i Bottniska viken.

 

Bakgrund och problembeskrivning  Till topp

Inom ett tidigare projekt Kvarkenharr (Interreg IKM3.4-23-02) presenterades havslekande harrens potentiella yngelproduktionsområden i Kvarken i form av en färdig men inte verifierad GIS-modell. Modellen bygger på de yngelstudier som genomfördes i Holmögaddarkipelagen sommaren 2005.
Nykläckta harryngel hittades på grunda och rena stenstränder, som är exponerade och åtminstone i början av sommaren är kallare än de omgivande grunda områdena.
Metoden som användes var direktobservation från strandlinjen på ett flertal olika habitat. Holmögadd var det enda område där harryngel observerades. Holmögadd är således det enda kända området där den havslekande harren har sin barnkammare. - På hela jorden.
Eftersom den havslekande harren är ursprunglig och endemisk i Bottniska viken svarar projektet direkt mot de miljökvalitetsmål, Hav i balans och levande kust och skärgård, som den svenska riksdagen fastställt. Projektets syfte är gemensamt med miljökvalitetsmålen och internationella avtal om bevarande av biodiversitet och bidrar med ett erforderligt instrument för att kunna möta miljökvalitetsmålen. I vår modell eftersträvar vi att faktorer, som är mätbara överallt skall ligga till grund för funktionaliteten av GIS-instrumentet och därför kan den nyttjas såväl på den finska som den svenska sidan av Kvarken.
Behovet av ett fungerande instrument/modell för bedömning och definiering av lek- och yngelproduktionsområden kommer i framtiden att vara stort, bl.a. då regionplaneringen, via ramdirektivet för marinmiljö, i framtiden även kommer att omfatta havsområdenas användning.
 

Beståndshistorik Till topp
 

Även om det inte finns någon riktig uppföljning av bestånden kan man säga att havsharren har minskat i numerär och i utbredning samt att största delen av delbestånden redan är försvunna. I intervjuer med forskare, fiskeförvaltare, fiskeorganisationer och fiskhandlare om deras syn på fiskbeståndens utveckling längs den finska kusten ansåg alla att harrpopulationerna har kraschat i Finland. Samma nedgång har på senare tid också bevittnats  i Sverige.

I samband med rapport ”Harrfiskets omfattning och karaktär vid kusten i Kvarkenregionen” blev det utskickat en enkät till yrkes- och sportsfiskare där syftet var att få en översikt över historiken och utvecklingen till harrpopulationerna i Kvarken. En jämförelse mellan sportsfiskare och yrkesfiskare indikerar en viss skillnad i hur man upplever att fisket förändrats. Yrkesfiskarna upplever inte att tillgången har ändrats särskilt mycket, den har alltid varit ”liten” eller ”god” medan sportsfiskarna minns det som att fisket efter harr var mycket dårlig under 1960 talet och att det under 1990 talet skett en betydlig minskning. Trots några med avvikande uppfattning, är slutsatsen av undersökningen att harrpopulationen har minskat påtagligt under de senaste 10 åren också på svenska sidan av Kvarken.

 

Finns det någon koppling mellan miljön och nedgången i harrpopulationerna?  Till topp

All dokumentation, som finns om harrbestånden i Bottniska viken, visar på att situationen för havslekande harr är mycket kritisk. Alla kriterier uppfylls för att vara "kritiskt hotad", som är den högsta hotgraden i IUCN:s klassificering (http://www.iucnredlist.org/info/categories_criteria2001) för hotade organismer på jorden. Följande steg är utrotad i naturen.

Vi kan i detta skede bara spekulera i att det finns en koppling mellan artens miljökrav och den dramatiska beståndsutvecklingen. Bland annat verkar mängden fintrådiga alger ha ökat längs våra stränder i Kvarken. En del av strandzonens alger anses av en del forskare till och med som giftiga. Sådana alger är tämligen vanliga i områden typiska för harrlek och kan därmed vara toxiska under harrens tidiga utvecklingsstadier. När algerna dör och bryts ner försämras dessutom ynglens uppväxtmiljö. Drivande, ruttnande algmassor är idag en allmän syn vid stränderna.

Täta algbestånd gynnar storspiggen, som kan vara en allvarlig predator på nykläckta harryngel. Vid inventeringen av yngelhabitat framgick att spigg mer eller mindre saknades i områden där det fanns harryngel. En ökad utbredning av alger kan således gynna storspigg och försämra överlevnaden för harryngel

Försurningen, framför allt där älvarna rinner genom områden med sura leror, kan också vara en bidragande orsak till beståndskraschen. Sådana vattendrag återfinns framförallt i Bottniska viken. Eftersom älvvattnet flyter ovanpå havsvattnet kan det försurade vattnet också nå långt ut i havet. I det försurade vattnet finns rikligt med metaller, som är speciellt giftiga just i brytningen mellan sött och bräckt vatten. Aluminium är en sådan metall som även är starkt giftig för fisk. Tyvärr finns det alltför litet forskning om vad som händer i brytningszoner där sura metallrika älvvatten och havsvatten möts eller där vattnen möter fiskars eller deras romkorns ytor. Rent kemiskt och geologiskt är fenomenet dock känt.

Totalt sett så saknas ännu mycket kunskap om harrens biologi och miljökrav, och vi kan idag inte peka på några enskilda faktorer som kan förklara den dramatiska nedgången. Det är också svårt att analysera möjliga orsaker eftersom vi saknar mätserier av fysikaliska, kemiska och biologiska faktorer som sträcker sig tillbaks till 50-talet när nedgången startade. Det fina är att vi åtminstone vet var harrens yngel gärna håller till och vidare undersökningar kan gärna starta där.